Den politiska majoriteten på Lidingö vill driva igenom ett lokalt tiggeriförbud på Lidingö. Vänsterpartiet tillhör de politiska partier som anser att det är fel väg att gå. Vi arrangerar därför ett öppet möte med Thomas Hammarberg fredagen den 30/8 kl. 18.00 i Ansgarskyrkan.
Thomas har tidigare varit ordförande i regeringens utredningskommitté, kommissionen mot antiziganism. Han har även varit med och tagit emot Nobels fredspris för Amnesty Internationals räkning. Idag är Thomas riksdagsledamot för Socialdemokraterna. Thomas kommer att berätta om varför tiggeriet finns, om romers och resandefolks historia och om varför tiggeriförbud är en ineffektiv idé.
Vänsterpartiet har valt att lägga ett eget förslag till politikerarvoden för Lidingö stad. Samtliga övriga partier i arvodesberedningen är eniga om det förslag som arvodesberedningen nu skickat till kommunstyrelsen.
– Kostnaden för politiken på Lidingö är redan för hög. Man ska få skälig ersättning för nedlagt arbete i kommunens nämnder och styrelser, men Lidingöborna får inte bli en kassako för politiker, säger Jonas Lundgren, gruppledare för Vänsterpartiet och ledamot i kommunfullmäktiges arvodesberedning.
I Vänsterpartiets förslag till arvoden sänks kommunstyrelsens ordförandes arvode till 65 000 kronor i månaden och övriga kommunalråd till 57 500 kronor i månaden.
– Jag anser att det räcker med två kommunalråd utöver kommunstyrelsens ordförande på Lidingö. En annan viktig sak är att ledamöter och ersättare arvoderas lika. Det gör att ersättarnas viktiga roll i nämnder och styrelser poängteras, menar Jonas Lundgren.
– Stämningen i arvodesberedningen har varit bra och konstruktiv och alla har varit öppna för att lyssna på varandra. Vi nådde inte hela vägen till full enighet, men sådan är politiken. Vänsterpartiet har en annan syn på politikerarvoden än övriga partier och vi sparar på det viset pengar åt Lidingöborna genom att krympa kostnaderna för politiken, avslutar Jonas Lundgren.
I EU-parlamentet sitter bland andra National (fd Front National, med 22% stöd i opinionen), Italienska Lega (36%), ungerska Fidesz (51%), polska PiS (405), tyska AfD (14%) och Österrikiska FPÖ (23%), Gyllene Gryning (8%), ungerska Jobbik (15%) och Vårt Slovakien (12%). Hur bromsar vi den bruna vågen i Europa? I sin bok ”Ödesvalet – en orosanmälan om ett brunt Europa” diskuterar författaren Lars Jederlund utvecklingen.
Vänsterpartiet Lidingö bjuder in till ett öppet möte i Ansgarskyrkan för att diskutera utvecklingen och vad som kan göras åt den. Det blir ett författarsamtal där Lars Jederlund medverkar.
Under de senaste åren har jag jobbat på olika sätt mot mäns våld mot kvinnor och framförallt hedersrelaterat våld- och förtryck. Stadens socialförvaltning arbetar på ett förtjänstfullt sätt med dessa frågor, men politiskt är det tyst. Detta är en fråga som måste föras upp på ett tydligare sätt på den politikiska dagordningen på Lidingö. I mitt arbete har jag träffat många kvinnor som utsatts för mäns våld eller för det kollektivt sanktionerade hedersrelaterade våldet och förtrycket.
Vi får aldrig leva i tron att Lidingö är en skyddad zon från denna typ av företeelser. Det är helt enkelt inte sant. Vänsterpartiet är ett feministiskt parti. Det förpliktigar. I mitt politiska arbete strävar jag efter att i alla sammanhang lyfta de feministiska aspekterna. Jämställdhet och ett samhälle fritt från våld är något vi alla, oavsett könsidentifikation, tjänar på.
På Lidingö finns den fantastiska kvinnojouren Kerstin. När jag pratat med dem berättar de att ett av deras stora problem är den osäkra finansieringen. Trots att kvinnojourer drivs i ideell regi är de, som jag ser det, ett allmänintresse. Kvinnojouren håller just nu på att inleda arbetet med projektet Huskurage där grannar och vänner kan spela en större roll för att upptäcka och slå larm om mäns våld mot kvinnor. Lidingös politiker har ett ansvar för att säkra en långsiktig finansiering för denna viktiga verksamhet. Därför föreslår vi från Vänsterpartiet att Lidingö stad tecknar ett så kallat IOP-avtal med kvinnojouren Kerstin. Ett IOP-avtal (ideellt-offentligt partnerskap) skulle innebära att jourens finansiering kunde löpa över längre tidsperioder än bara ett år.
När det gäller det hedersrelaterade våldet och förtrycket så känns det nog för de flesta Lidingöbor som en avlägsen fråga. Men det är det nödvändigtvis inte. Lidingö är ingen skyddad zon heller i detta fall. Därför föreslår jag att grund- och gymnasieskolan ska få en gemensam handlingsplan mot hedersrelaterat våld och förtryck. Handlingsplanen ska leda till att hedersrelaterat våld och förtryck upptäcks på ett tidigt stadium och också till att personalen vet hur man ska agera i frågor där sådana situationer uppstår.
Socialt ansvarstagande är för Vänsterpartiet Lidingö det övergripande målet för budgetperioden 2018-2020, säger Olaf Koort som är ordförande för Vänsterpartiet Lidingö. Vänsterpartiet vill ett solidariskt samhälle, därför prioriterar vi i årets budget socialtjänsten, utbildning och kultur.
Med Vänsterpartiets budget för 2018 och plan för 2019-2020 kommer staden ha kvar en stark ekonomi konstaterar Sven Erik Wånell, kommunalpolitisk talesperson. I Vänsterpartiets budget tas hänsyn till löne- och kostnadsökningar och utrymme skapas för satsningar.
Kultur är viktig. Musikskolan tillförs resurser för att kunna fungera som ett nav för skapande och kulturella verksamheter tillsammans med bl.a. Sagateatern. Alla barn och unga ska ha möjlighet att delta, därför avvisar Vänsterpartiet majoritetens avgiftshöjningar.
En trygg och värdig äldreomsorg förutsätter att personalen har tid. Ersättningen till de som driver hemtjänst och vård- och omsorgsboenden är låg i Lidingö och därför föreslår Vänsterpartiet en höjning för att komma närmare den genomsnittliga nivån i landet.
Ensamkommande ungdomar som fyller 18 år måste ges möjlighet att bo kvar och fullgöra sin skolgång. Vänsterpartiet vill ha ökade satsningar på integrationsarbete, och ett generöst mottagande av nyanlända.
Staden måste ha möjlighet att fortsätta satsningen på löner för förskollärare och lärare och att minska barngruppernas storlek i förskolan.
Miljö- och stadsbyggnadsnämnden tillförs resurser för att kunna påskynda arbetet med planläggning för nya bostäder på ön. Trafiksäkerhet genom t.ex. bättre gång- och cykelvägar, och ökad tillgänglighet för personer med funktionsnedsättningar är andra satsningar.
Vänsterpartiets budgetförslag kostar 28 mnkr mer än majoritetsförslaget, och finansieras med en skatt om 18,69, en höjning med 5 öre jämfört med 2017 (20 öre högre än majoritetsförslaget). Skatten kan sedan hållas oförändrad 2019-2020.
Liberalerna, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har i kommunstyrelsen gått ihop om en gemensam reservation mot majoriteten i frågan om försäljning av Lidingöhem, stadens bostadsbolag:
Majoriteten och Centerpartiet anser att frågan om Lidingöhem är så komplex att den inte ska avgöras i en folkomröstning. Trots den mycket komplicerade skattetekniska lösningen som M, LP, KD och C tagit fram för att stycka bolaget och komma åt kassan har vi förtroende för lidingöborna och anser att det förslaget mycket väl ställas mot en utveckling av bolaget i en folkomröstning. Istället kör majoriteten och Centern över lidingöborna och tillåter inte lidingöborna att folkomrösta om Lidingöhem. Nu säljs närmare 150 bostäder och bolaget töms på 658 mkr trots att drygt 4700 lidingöbor har krävt en folkomröstning. Varför vågar inte M, LP, KD och C låta lidingöborna avgöra om deras förslag verkligen är det bästa?
Bostadskrisen är värre än någonsin men de styrande politikerna på Lidingö väljer att sälja bostäder och använda pengarna i Lidingöhem till allt annat men inte till att bygga bostäder. Det behövs fler bostäder med rimliga hyror på Lidingö, bostäder som Lidingöhem har både mark och pengar att bygga för. Vi kan få bostäder med rimliga hyror som dessutom är en mycket god investering. Att behålla och utveckla Lidingöhem är alternativet till majoritetens och centerns förslag, något som lidingöborna har krävt att få ta ställning till i en folkomröstning.
Den styrande majoriteten och Centern hävdar att argumenten för att ha ett kommunalt ägt bostadsföretag faller utifrån ny lagstiftning som säger att allmännyttiga bolag ska verka under marknadsmässiga principer. De hänvisar också till utredningen om Lidingöhem som visade att bolaget i nuläget, efter försäljningen av ett stort bestånd i Högsätra och Gångsätra, är en liten aktör på Lidingös bostadsmarknad. Den retoriken syftar bara till att legitimera deras avsikt att tömma Lidingöhems välfyllda kassa, något som lidingöborna inte kände till vid valet 2014.
Tragiskt och defensivt beslut från majoriteten att banta ner Lidingöhem till ett minimum, och ett stort svek mot alla de som köar för en hyresrätt på ön! Den utredning majoriteten beställde visar tydligt att staden bör utveckla Lidingöhem genom att bygga och köpa hus. Inte sälja. Lidingöhem är den enda aktören som staden råder över. Genom ägardirektiv kan staden se till att Lidingöhem använder sitt stora kapital för bostadsbyggande, och att det sker med ambitionen att bygga så att hyrorna kan hållas nere. Majoritetens uttalande att ett allmännyttigt bostadsföretag inte kan ha lägre hyror eller bygga billigt är rent nonsens. Andra kommuner kan, varför inte Lidingö? Det handlar om politisk vilja. Och de fyra partier som nu kommit överens visar tyvärr att de inte bryr sig om behovet av hyresrätter folk har råd att bo i.
Lidingöhem har tillgodosett merparten av stadens bostadssociala åtagande trots sin litenhet. För att klara dagens och morgondagens behov behöver Lidingöhem växa. Genom att sälja ytterligare delar av Lidingöhems bestånd bäddar majoriteten för en bostadssocial katastrof.
Att med tunna argument köra över så många Lidingöbors önskemål om en folkomröstning om Lidingöhem visar på en rädsla för demokratiskt inflytande från Lidingöborna.
Välkommen på öppet möte om bostadssituationen den 16 juni!
Vänsterpartiet Lidingö vill önska alla medlemmar, sympatisörer och andra intressenter en god jul och ett gott nytt år! Vi hörs och ses igen i januari.
Våra månadsmöten under 2016 kommer att äga rum kl 18 torsdagar före kommunfullmäktiges sammanträden (som alltid är på måndagar), dvs
21 januari, 18 februari, 17 mars, 21 april, 26 maj, 16 juni, (25 aug), 22 sept, 20 okt, 24 nov och 15 dec.
Mötena hålls på olika platser på ön beroende på vilka ärenden vi ska behandla och hur många vi blir – hör därför gärna av dig till någon av våra kontaktpersoner (se Kontakt) när du vill besöka oss, om du inte redan finns med på vår adresslista!
(Detalj ur foto från föreningens julfika – lussekatter, glögg och pepparkakor samsas med politiska dokument!)
Nedan finner du en länk till vårt budgetförslag för 2016. Vi har denna gång valt att göra en temabudget där fokus ligger på barn och unga och deras behov. Förra gången vi tog fram en temabudget var vårt huvudfokus feminism (jämställdhet) och utsatta kvinnor. Ladda gärna ner dokumentet och läs om hur Lidingö skulle se ut om Vänsterpartiet hade makten!
Så hände det i Stockholms tingsrätt igen. Jag har ju tidigare, utifrån mina egna erfarenheter som nämndeman (förtroendevald domare), skrivit en artikel om hur både nämndemän och juristdomare dömer efter fördomar hur vi inte är lika inför lagen i vår lokala domstol Stockholms tingsrätt och hade helst sluppit skriva om det igen. Naivt måste jag erkänna att jag är lite förvånad över problemets omfattning och över att återigen stöta på så uppenbart olämpliga juristdomare i rätten.
Rättens ordförande, en tillförordnad (pensionerad?) rådman meddelar högt under överläggningen efter förmiddagens förhandling att för honom räcker det (för en fällande dom?) att den tilltalade frivilligt umgåtts med en människa ur släkten Xxxxxxx under dagen för det påstådda brottet. ”För det vet ju alla vad människor med det efternamnet sysslar med.” När jag påpekar olämpligheten i att föra den här typen av resonemang i rätten hävdar han med en 4-årings indignation att det ”visst har relevans för målet”. Han fortsätter högljutt sitt resonemang även sedan målet ropats på och den tilltalade och häktesvakter mfl släpps in i salen och hör vad han säger. På tal om objektiva avgöranden alltså.
Behöver det sägas att han då redan försökt ropa på målet minst tre gånger för att avkunna en egen dom utan att först höra hur övriga domare vill rösta eller förklara hur han själv kommit fram till sitt (eget) avgörande och bara ytterst, ytterst motvilligt under protest samt först vid upprepade påtryckningar delat med sig av fakta i målet till övriga domare? Men det är klart, om man frångår hela omedelbarhetsprincipen och hittar på domen själv i hissen på väg ner till salen så behöver man inte bekymra sig om oväsentligheter som fakta i målet eller att gå igenom dessa med sina kollegor. Det räcker att bläddra i pappren och hitta ett efternamn man inte gillar för att komma fram till ett avgörande.
