”För det vet ju alla vad människor med det efternamnet sysslar med.”
Så hände det i Stockholms tingsrätt igen. Jag har ju tidigare, utifrån mina egna erfarenheter som nämndeman (förtroendevald domare), skrivit en artikel om hur både nämndemän och juristdomare dömer efter fördomar hur vi inte är lika inför lagen i vår lokala domstol Stockholms tingsrätt och hade helst sluppit skriva om det igen. Naivt måste jag erkänna att jag är lite förvånad över problemets omfattning och över att återigen stöta på så uppenbart olämpliga juristdomare i rätten.
Rättens ordförande, en tillförordnad (pensionerad?) rådman meddelar högt under överläggningen efter förmiddagens förhandling att för honom räcker det (för en fällande dom?) att den tilltalade frivilligt umgåtts med en människa ur släkten Xxxxxxx under dagen för det påstådda brottet. ”För det vet ju alla vad människor med det efternamnet sysslar med.” När jag påpekar olämpligheten i att föra den här typen av resonemang i rätten hävdar han med en 4-årings indignation att det ”visst har relevans för målet”. Han fortsätter högljutt sitt resonemang även sedan målet ropats på och den tilltalade och häktesvakter mfl släpps in i salen och hör vad han säger. På tal om objektiva avgöranden alltså.
Behöver det sägas att han då redan försökt ropa på målet minst tre gånger för att avkunna en egen dom utan att först höra hur övriga domare vill rösta eller förklara hur han själv kommit fram till sitt (eget) avgörande och bara ytterst, ytterst motvilligt under protest samt först vid upprepade påtryckningar delat med sig av fakta i målet till övriga domare? Men det är klart, om man frångår hela omedelbarhetsprincipen och hittar på domen själv i hissen på väg ner till salen så behöver man inte bekymra sig om oväsentligheter som fakta i målet eller att gå igenom dessa med sina kollegor. Det räcker att bläddra i pappren och hitta ett efternamn man inte gillar för att komma fram till ett avgörande.
/Ida Luther Näsholm