Ska de ukrainaska flyktingarna på gatan nu?
Ska de ukrainaska flyktingarna på gatan nu, Källenfors?
Det är lätt att vara solidarisk när det inte kostar något. Insamlingar, vänortssamarbeten, högtidliga uttalanden om att Ukraina bär Europas frihet på sina axlar till all ära, men solidaritetens verkliga prov kommer när den kräver något konkret.
Den 15 mars 2022 skrev kommunstyrelsens ordförande, Daniel Källenfors, på Facebook: “Lidingös svar är: vi stöttar Ukraina. Vi har möjlighet och skyldighet att ta emot och erbjuda en fristad till Lidingös kvot av de flyende. Vi har ett särskilt stort ansvar då denna kris gäller vårt närområde. Det finns långt mycket mer än bara de blågula färgerna som förenar Sveriges och Ukrainas folk.” Har dessa fagra ords giltighet nu upphört?
Sedan Rysslands fullskaliga invasion 2022 har ett antal ukrainska flyktingar bosatt sig på Lidingö. Barn går i skolan. Föräldrar arbetar i hemtjänsten och studerar. De har gjort exakt det som förväntas av dem för att integreras i samhället. Men kommunens 2-årsregel innebär att stadens ansvar för deras boende upphör och de förväntas klara sig på en bostadsmarknad som på Lidingö är synnerligen svårtillgänglig för de flesta, än mer för den som anlände från ett krig utan kontaktnät och kapital. Det har skrivits om barnfamiljer som drabbats av regeln och tvingats lämna sina hem, sina skolor och sina grannar. Det problemet förvärras av att det SD-stödda minoritetsstyret aktivt motverkat en bredare blandning av bostadsformer på ön. Bostäder där ukrainare utan stora kapital faktiskt kan bo.
Till detta kommer en rättslig osäkerhet som ingen enskild flykting kan råda över. EU:s massflyktsdirektivet, som aktiverades för ukrainare 2022, är inte permanent. Om det skyddet försämras befinner sig de berörda i ett ännu mer utsatt läge.
Vänsterpartiet vill avskaffa 2-årsregeln. En generell tidsgräns är ett trubbigt instrument som inte tar hänsyn till var i etableringsprocessen en människa befinner sig – om barnen just börjat trivas i sin skola, om arbetsgivaren räknar med dem, om det finns ett realistiskt alternativ. Kommunens bostadsbestånd ska vara ett långsiktigt verktyg för trygghet och integration, inte en tidsbegränsad förmån som rycker undan fötterna på människor som gör rätt för sig.
Vänsterpartiet har ställt dessa frågor i en interpellation till kommunstyrelsens ordförande Daniel Källenfors (M): hur många ukrainska flyktingar berörs av 2-årsregelns tillämpning idag, hur förhåller sig regelns tillämpning till stadens upprepade solidaritetsutfästelser, och hur avser staden agera om massflyktsdirektivets skydd förändras? Svaret låter vänta på sig.
Den som lovar solidaritet bör vara beredd att hålla det löftet även när det kräver mer än ett insamlingskonto.
Jonas Lundgren (V), gruppledare i kommunfullmäktige och ledamot i kommunstyrelsen
Debattartikeln publicerades på Lidingö Nyhter 15 april 2026









