Detta är en redogörelse för Vänsterpartiet Lidingös breda uppgörelse med borgarna i kommunfullmäktige angående stadens budget.

Den världsomspännande finansiella krisen har slagit hårt mot jobben, och
arbetslösheten ökar. Detta påverkar också kommunernas ekonomi.
Skatteintäkterna blir inte alls så stora som kommunerna räknade med när
budgetarna togs i november. För Lidingös del innebär det enligt de
senaste prognoserna 34 miljoner kronor mindre för 2009. För 2010 ser
prognosen ännu besvärligare ut, med ett befarat underskott om 76
miljoner kronor. I detta läge insåg samtliga partier på ön att vi måste
agera, för att trygga den sunda ekonomi för kommunen som krävs för att
garantera stabila och långsiktiga förutsättningar för stadens verksamheter.
 
För Vänsterpartiet var det centrala att de sparåtgärder som krävs inte
ska innebära uppsägningar. Detta är möjligt tack vare att alla nämnder
utom tekniska nämnden har med sig överskott från tidigare år, som nu
kommer väl till pass när skatteintäkterna krymper. Det har i debatten
kring överenskommelsen mellan sex av kommunfullmäktiges partier om
sparbetinget hävdats att det kan bli bekymmer för äldre- och
handikappomsorgen. Äldre- och handikappnämnden har dock sparade medel
som täcker sparbetinget om en procent, och har enligt den första
budgetprognosen totalt sett en budget i balans för 2009. Vi behöver
därför inte befara att det i år ska bli försämringar för personer med
funktionsnedsättningar och äldreomsorgstagare. Inte heller andra av
Vänsterpartiet prioriterade verksamheter, som skola, kultur och fritid,
ska behöva göra några för den enskilde medborgaren märkbara besparingar.
Reell effekt av sparbetinget om en procent blir det därför bara inom
tekniska nämndens verksamhet, vilket kan komma att innebära att allt
planerat gatuunderhåll inte kan genomföras i år.
 
Annorlunda är bilden inför nästa år. Då har flertalet nämnder sannolikt
förbrukat vad man "sparat i ladorna" från tidigare goda år, och
skatteintäkterna ligger mycket lägre än vad budgeten för 2010 bygger på.
Då krävs enligt Vänsterpartiet en rad åtgärder för att välfärden ska
kunna tryggas och kommunerna vara en nödvändig motor i samhällsekonomin:
* ökat statsbidrag till kommunerna
* höjd kommunalskatt
* översyn av all verksamhet för att se vilka utgifter som kan undvikas
under nuvarande lågkonjunktur
* påskynda investeringar, såsom nya äldreboenden på ön och ägardirektiv
till Lidingöhem att bygga nytt med vinstmedlen från tidigare
fastighetsförsäljningar.

Den 15/3 2009 hade Vänsterpartiet Lidingö årsmöte.

Den 15/3 hade Vänsterpartiet Lidingö årsmöte i Anskarskyrkan på Lidingö. Mötet behandlade frågor som vad Vänsterpartiet Lidingö kommer att prioritera i sin verksamhet under det kommande verksamhetsåret. Till mötesordförande valdes Ida Luther Näsholm, till årsmötessekreterare var Eeva-Maria Ljungvall och justerare var Kjell Fransson och Jonas Lundgren. Mötet valde också en ny styrelse, kommungrupp och valberedning. Den nya styrelsens ordförande är Ida Luther Näsholm (omvald). I styrelsen sitter också Göran Bigrell, Helene Gate, Jonas Lundgren (medlemsansvarig/kontaktperson, internbulletinredaktör, webbredaktör/administratör) och Johan Båge samt Birgitta Ehlin (adjungerad i kommunfrågor). Den kommungrupp som valdes består av Ida Luther Näsholm, Birgitta Ehlin, Sven-Erik Wånell och Mona Trumstedt (adjungerad i Landstingsfrågor). Valberedningen består i år av samma valberedning som förra året, nämligen Anita Dorazio och Sven-Erik Wånell.  

Årsmötet var välbesökt och intressanta diskussioner hölls. Bland annat diskuterades strategi för EU-parlamentsvalet, diskussionen inleddes med ett kort föredragande av Kjell Fransson, valkampanjsamordnare, Vänsterpartiet Lidingö.  

Vänsterpartiet Lidingö önskar sin nya styrelse och sin nya kommungrupp lycka till med sitt arbete.  

Idag valdes jag in i styrelsen för Vänsterpartiet Lidingö

 
Idag valdes jag in i styrelsen för Vänsterpartiet Lidingö. Det känns som ett stort kliv framåt för mig personligen och som en landvinning för unga inom kommunpolitiken i Lidingö. Jag funderar lite över hur jag hamnade här, för på något sätt så är det ju så att man, efter en framgång, undrar hur sjutton det gick till. Har jag lurat någon? Nej, jag har använt den erfarenhet jag besitter och den drivkraft jag har. Jag har kämpat i ett antal år, och kämpar fortfarande, i Vänsterpartiets ungdomsklubb på Lidingö, Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm. När jag gick från mitt första möte med Ung Vänster var det med en övertygelse om att jag var fast. Jag var fast i en verkstad där politik byggdes och formerades, där insändare skrevs och debatter togs, där flygblad delades ut, affischer klistrades upp och banderoller med slagord som ”Köp Hägglund som hemmafru” målades. Jag kom tillbaka till mötena varje vecka och började så smått att trivas i tillvaron som vänsterungdom. Kamratskapet i ungdomsklubben var nog viktig för att jag skulle stanna kvar. Det är svårt att vara socialist på Lidingö. Man blir ifrågasatt av människor som bara skriker glåpord i stil med ”kommunistbög” åt en i korridorerna i skolan och i andra sammanhang.

När jag så bestämde mig för att ansluta mig även till Vänsterpartiet Lidingö så var det främst för att jag var trött på att försöka diskutera sakfrågor med högt uppsatta kommunpolitiker som, när argumenten tröt, kallade mig för ”Ungdom med hög svansföring”. I Vänsterpartiet Lidingö finns de erfarna kamraterna som länge kämpat för ett rättvisare Lidingö. Här finns människor som sitter i parlamentariskt valda organ och som formerar svar på och angrepp mot den politik som förs av majoriteten i Lidingös kommunfullmäktige. Här finns viljan att förändra vår kommun, och det är en vilja som behövs. Ja, det är verkligen en vilja som behövs. I en tid då de borgerliga majoriteten skär ner i skolan och för oss ungdomar. I en tid då det varje år hänger ett nedläggningshot över någon av öns få fritidsgårdar. Då man hellre köper in dyr konst av etablerade konstnärer än låter Lidingös invånare själva forma konsten. I en tid då musik och kulturskolan står utan lokaler och där man hellre diskuterar om den behövs än hur den ska göras bättre. I en sådan tid behövs det människor som engagerar sig politiskt mot det vansinne som den politik oftast innebär som förs av majoriteten i kommunfullmäktige.

Nej, det är sannerligen inte lätt att vara ung och socialist på Lidingö. Det är oftast en större kamp att reda ut vad man kallar sig än vad man verkligen står för. Fokus flyttas allt som oftast från sakfrågorna till vad man lägger in i begreppet ”socialism”. Istället för att, när man delar ut flygblad mot Sverigedemokraterna, få diskutera problematiken i den ökande främlingsfientligheten får man diskutera om man stöder eller inte stöder Stalin. Eller att istället för att prata om det sjuka i att apatiska barn skickas tillbaka till länder där de riskerar att mördas, får prata om huruvida statistiken kring hur många med utländsk bakgrund som står för hur många procent av brottsligheten i Sverige. Det är inte heller lätt att vara feminist, när man först får svara på frågor om huruvida alla feminister har hår under armarna eller inte. Att man istället borde fråga hur det kommer sig att man är mer intresserad av en feminists eventuella kroppsbehåring än varför tjejer kallas för ”hora” i skolan.

Nej, att vara röd på Lidingö är en ständig kamp i motvind. Men det är något mer, det är att aldrig, oavsett hur vinden blåser, vika sig för orättvisor och förtryck. Det handlar om att aldrig ge upp.

/Jonas Lundgren
styrelseledamot
Vänsterpartiet Lidingö

Rapport från årskonferensen och Vänsterpartiet Lidingös aktivitet under densamma.

09-03-07

Vänsterpartiet Lidingö fanns under helgen representerat på Vänsterpartiet Storstockholms årskonferens för att delta i, för distriktet angelägna frågor. Från Vänsterpartiet Lidingö närvarade Mona Trumstedt och Jonas Lundgren (09-03-07). Från Lidingös partiförening närvarade också Ida Luther Näsholm från Vänsterpartiet Lidingö, men här som ledamot av Distriktsstyrelsen. Under konferensen togs en rad beslut som kommer att ha betydelse för Vänsterpartiet Storstockholms framtida verksamhet. Marianne Eriksson avtackades som ordförande för lång och trogen tjänst och i hennes ställe valdes distriktsstyrelseledamoten John Hörnkvist till ordförande för partidistriktet. Till distriktsstyrelsen fick också Ida Luther Näsholm förnyat förtroende. Från partiföreningen uttalade sig också Jonas Lundgren i frågan om Uttalanden under första dagen.

09-03-08

Denna dag närvarade Jonas Lundgren och Birgitta Ehlin som ombud för Vänsterpartiet Lidingö och även denna dag närvarade Ida Luther Näsholm från nyvalda distriktsstyrelsen. Jonas Lundgren deltog också under dagen i förhandlingarna genom att lyfta ändringsyrkanden på två motioner i verksamhetsplanen varav ett bifölls av årskonferensen. En ordningsfråga om talartidsbegränsning i debatten lyfte också av Jonas Lundgren och Birgitta Ehlin under behandlingen av Allmänna motioner. Ordningsyrkandet biträddes av presidiet och bifölls av årskonferensen. Vänsterpartiet Lidingös delegater hänvisade till att samtliga delegater skulle hinna i tid till demonstrationen "Det räcker nu" på Södermalms torg klockan 16:00.

Efter årskonferensens avslutande gick delegaterna i 8-marståget.

En debattartikel om det kommunala bostadsbolaget Lidingöhem, skriven av Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm och Vänsterpartiet Lidingö.

Lidingö stads allmännyttiga bostadsbolag Lidingöhem, som tillhandahåller hyresrätter, krymper allt mer. Allmännyttan säljs ut och hyresrätter med rimlig hyra blir allt svårare att få tag på. Hyresrätten – den bostadsform som utgår ifrån verkligheten och innebär en möjlighet för alla dem som av olika skäl inte kan ta ett lån för att köpa en bostadsrätt, görs otillgänglig där den kanske allra bäst behövs.

Det är extremt svårt för unga människor att få en bostad idag. Detta gäller även många av Lidingös unga. Detta beror främst på att det finns för få bostäder och att de bostäder som finns att tillgå i stor utsträckning är bostadsrätter samt att unga människor generellt har svårt att få ett banklån. Ofta krävs att någon, vanligtvis föräldrarna, går i borgen för den unga låntagaren. Det är dessutom långt ifrån säkert att en ung, studerande eller deltidsarbetande person kan betala tillbaka, eller har möjlighet att stanna kvar på hemorten efter t ex studierna. Lösningen på detta problem kan inte vara att minska allmännyttan utan tvärtom erbjuder hyresrätten här en lösning på bostadsbristen bland unga.

Lidingöhem har under de senaste tio åren sålt ut en stor del av sitt bostadsbestånd och det som återstår idag är i huvudsak hyresrätterna i Högsätra. Om vi ponerar att Paul Lindquist och den borgerliga majoriteten skulle genomdriva sin utförsäljningsmani till fullo och att även dessa bostäder skulle omvandlas till bostadsrätter skulle det innebära ett hårt slag för de som idag bor i kommunens allmännytta. Visserligen garanteras de boende som nu bor där att få bo kvar, men med sina grannar som hyresvärd. En grogrund för otrivsamhet och dåliga relationer. En prislapp på 1½ miljon – många av de som idag har råd att hyra en lägenhet hos Lidingöhem kommer då inte ha råd med sin bostad i framtiden. Detta innebär att nästan alla som behöver en bostad på ön drabbas. Vart ska dessa individer ta vägen? Omkostnaderna för en sådan ommöblering av kommunens invånare skulle komma att kosta kommunen betydligt mer än det smakar, i allt möjligen utom ideologiskt hänseende.

Från och till diskuteras ytterligare utförsäljning av Lidingöhem. Detta är i nuläget på grund av den ekonomiska krisen inget alternativ utan istället finns här möjligheter för Lidingöhem att köpa in nya fastigheter för att därigenom öka andelen hyresrätter. Dessa hyresrätter skulle kunna bidra till att unga stannar kvar på Lidingö i större utsträckning än idag då man faktiskt har en reell möjlighet att få en lägenhet i sin hemkommun.

Vi kräver fler hyresrätter i kommunal regi och fler lägenheter för ungdomar! Vi kräver att Lidingö Stad och Lidingöhem utnyttjar det ekonomiska läget med allt lägre priser på fastigheter till att utöka sitt fastighetsbestånd och bidra till att fler unga kan få en egen bostad! Kapital finns i och med utförsäljningar av de fastigheter som Lidingöhem tidigare ägt. Frågan är om viljan finns hos den politiska majoriteten.

/Vänsterpartiet Lidingö
Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm

Anita Dorazio blev utnämnd till årets svensk av tidningen Fokus

Juryn motiveringen löd:
Anita Dorazio får priset för sitt uthålliga, engagerade och målmedvetna arbete för flyktingars rättigheter. Genom att starta en hemlig klinik där gömda och papperslösa kan få vård och råd i sjuk- och hälsofrågor har Anita Dorazio bidragit till en drägligare tillvaro för många utsatta flyktingar. Hennes insatser har också satt fokus på den svenska flyktingpolitiken och den fortsatta kampen för människors lika värde i Sverige.

1995 startade Anita Dorazio en vårdmottagning för papperslösa flyktingar. Anita företräder också FARR, Flykting och Asylkommittéers Riksråd. Hon har under många år varit aktiv i Vänsterpartiets Fristadsfond som finansierar juridisk hjälp och rådgivning i flyktingärenden.

Anita Dorazios enträgna kamp för papperslösas rättigheter i Sverige har hjälpt många utsatta människor i vårt samhälle. Anita är ett föredöme och en medmänniska som i samverkan med andra aktivt arbetar för att konkret förbättra livet för papperslösa i Sverige. Vi är stolta över att Anita Dorazio är en del av Vänsterpartiet Lidingö.

Vänsterpartiets förslag på stadens remissvar på betänkande från Finansdepartementet om allmännyttan och hyressättningen:

 Utredningens direktiv har varit att se över villkoren för de allmännyttiga bostads­företagen. Utredningens andra direktiv har varit att ta hänsyn till EG-rätten. Denna del av direktivet har enligt Lidingö stads bedömning lett utredningen in på helt fel spår. Följande utgångspunkter ser Lidingö stad som viktiga för att utveckla de allmän­nyttiga bostadsföretagen

·        Hyresrätten är en omistlig del av bostadsutbudet, och det råder idag en stor brist på hyreslägenheter i vår region. Det finns därför starka motiv att underlätta för kommunerna att genom sina allmännyttiga bostadsföretag bygga fler hyresrätter, t.ex. genom att kommunen kan gå i borgen för lån.

·        Det allmännyttiga ägandet ger den mest långsiktiga och för hyresgästerna mest trygga boendeformen. Den möjliggör ett långt gående inflytande för hyresgästerna över såväl sin egen lägenhet som tillsammans med sina grannar hela fastigheten/bostadsområdet. Lagstiftningen bör främja det långsiktiga ägandet och förhindra tillfälliga politiska majoriteter att i kortsiktigt vinstsyfte försälja allmännyttigt ägda fastigheter.

·        Det allmännyttiga ägandet har sin fokus på god fastighetsförvaltning och sätter hyresgästerna, inte vinsten, i centrum. Det allmännyttiga ägandet ska vara självkostnadsstyrt. Begreppet självkostnad har varit oklart, och behö­ver bl.a. definieras till att ägaren/kommunen inte ska kunna ta ut vinst.

·        Allmännyttigt ägda fastigheter ska ha den hyresledande rollen i sin ort, privata fastighetsägare ska inte kunna ta ut en högre hyra än för jämförbara fastigheter i det allmännyttiga fastighetsbeståndet.

·        Det allmännyttiga ägandet är en av kommunernas viktigaste bostadssociala verktyg. Det bör bl.a. användas för att se till att hyrorna hålls låga även i attraktiva områden i storstadsregionerna, för att minska den sociala segregation som är ett av storstades största problem. Vidare är det angeläget att kommunerna kan vara en aktiv ägare som både bygger nytt och förvärvar äldre bostäder. Detta är en förutsättning för att även ekonomiskt svaga grupper ska kunna få en god bostad i en överhettad bostadsmarknad som Storstockholms.

 Utredningen gör långt gående egna tolkningar av EG-rätten, exempelvis avseende "dominerande ställning". Utredningens analys av effekterna för hyresgästerna av utredningens förslag är kort och undermålig. Förslagen skulle innebära högre hyror och en risk att de allmännyttiga bostadsföretagen utvecklas mot "social housing", trots att det strider mot utredningsdirektiven. Inget av utredningens båda förslag bör ligga till grund för kommande lagstiftning.

Vänsterpartiets förslag till yttrande på remiss från landstinget om regional utvecklingsplan för Stockholms län:

Infrastrukturen är av strategisk betydelse för Lidingö, och det är viktigt att det finns en väl fungerande kollektivtrafik för att få ner den för regionen höga andelen resor som sker med bil från och till ön. Lidingöbanans upprustning och en ihopkoppling med stadsspårvägen i Värtan är två strategiskt viktiga delar för att få en attraktiv och tillgänglig kollektivtrafik som kan konkurrera med bilen.

Det är viktigt att kunna enkelt ta sig mellan norra och södra länet över Saltsjön, och detta måste bygga på kollektivtrafiklösningar, inte på ny och kostsam trafikled. Österleden bör därför utgå ur planen. En utveckling av kollektivtrafik på vatten kan vara en del i en lösning, och är positiv ur Lidingös synvinkel.

Det är önskvärt att det finns en infartsparkering vid Ropsten även om den nuvarande ytkrävande lösningen inte är möjlig att behålla.

För att kunna få en fungerande stadsmiljö som blir världsledande med att utveckla de miljövänliga och tillgängliga kollektiva färdmedlena krävs en kraftsamling för att klara såväl finansiering som genomförande. Det är viktigt att regionens aktörer ser infrastruktursatsningarna i den slutligt antagna RUFSen som något som alla gemensamt ska arbeta för att genomföra.

Vänsterpartiets yrkande i kommunstyrelsen på remiss om trängselskatten i Stockholms stad

Att kommunstyrelsen beslutar att stadens remissvar ska ha följande lydelse

Trängselskatten har visat sig väl uppfylla sitt syfte att begränsa trängseln i Stockholms innerstad. Förändringar som vidtas bör leda till ytterligare förbättringar. Förslaget att undantag för trängselskatt för miljöbilar upphör för bilar som förs in i vägtrafikregistret efter den 1 januari 2009 kan därför godtas. Stimulansen att välja miljöbil bör ske på annat sätt än via att vara befriad från trängselskatt. Förslaget att slopa den så kallade Lidingöregeln skulle däremot få motsatt effekt, eftersom den skulle innebära att det blir gratis för Lidingöbor att ta bilen in till Stockholms innerstad. Den nuvarande regeln bör behållas intill dess att norra länken blir klar för trafik.

Vänsterpartiets förslag:

              Att utredningen om alternativa sträckningar av Södra Huvudleden återremitteras för att innan trafikutredningen sänds ut på remiss komplettera utredningsmaterialet med 0+ alternativet (möjliga åtgärder för att öka trafiksäkerheten och minska buller­störningar i vägens befintliga sträckningsamt kostnadsberäkningar för detta).

 

Kommentar:

Vänsterpartiets linje sedan decennier har varit att det inte är varken ekonomiskt eller miljömässigt försvarbart att dra Södra Huvudleden förbi Skärsätra skola och Kottlasjön. I brist på bättre alternativ bör vägen ligga kvar i befintlig sträckning, men åtgärder vidtas för att främja trafiksäkerheten.