DEBATT, nämndemannasystemet

 

”Irakier ljuger alltid, de kan aldrig tala sanning”

Som nyvalda nämndemän ryckte vi in i Stockholms tingsrätt för att, trodde vi, representera en folklig förankring i domstolsväsendet och tillföra just idén om demokrati, principen om allas lika värde, till den dömande makten.

Tanken med nämndemannasystemet är ju att vi lekmän efter bästa förmåga ska se till att de lagar vi gemensamt och demokratiskt fattat beslut om efterlevs och att alla döms lika inför lagen. Vi ska motverka att en makt ”långt från folket” dömer utifrån egna verklighetsfrånvända ideal eller fördomar. Vi ska hålla oss till lagen och i samarbete med en lagfaren domare fatta juridiskt korrekta beslut på så goda grunder som möjligt. Trodde vi. Våra erfarenheter blev istället de motsatta.

En av oss sitter där i tingsrätten och ska överlägga tillsammans med de andra domarna, den tilltalade och vittnet har precis lämnat salen tillsammans med åklagaren och målsägande, dörren slår igen bakom dem. En av oss tittar lite i sina papper och väntar på att rättens ordförande ska ta till orda. Då kommer det, från en äldre kvinnlig nämndeman: ”Ja, irakier ljuger ju alltid, det är en del av deras kultur. De kan aldrig tala sanning i rätten och erkänna något de gjort.” Hon ville se en fällande dom. Hon tillhörde inte ett sk främlingsfientligt parti.

En av oss blir paff över att nämndekvinnan så öppenhjärtligt delar med sig av sina förutfattade meningar om andra människor och utbrister okontrollerat ”Men sådär kan du väl inte säga!” och vill tillägga att det inte finns något som tyder på att den tilltalade kommer ifrån eller har några kopplingar till Irak och att det dessutom förmodligen är relativt vanligt att den tilltalade ljuger i rätten för att slippa bli dömd oavsett nationalitet, men hinner inte. Den av oss som deltog på rättegången tittar upp för att få medhåll från de andra när rättens ordförande stämmer in i nämndekvinnans påstående ”jo, så är det, de brukar ljuga”. Rättens ordförande, den ”riktiga” domaren, har alltså också denna förutfattade mening. Hur rättssäker blir rättens prövning då? Blir vi lika inför lagen eller är en prövning i tingsrätten mer som ett lotteri?

Vid ett annat tillfälle, i anslutning till en annan rättegång, satt en nämndeman med en av oss för att ta en fika. Nämndemannen kom direkt in på hur pinsamt och ”typiskt svenskt” det är att vi inte har dödsstraff i Sverige. Självklart invändes vid fikabordet att det finns mycket underlag för som talar mot att återinföra dödsstraffet, inte minst ur en rättssäkerhetsaspekt. Efter en förhandling i tingsrätten samma dag började en annan nämndekvinna argsint att prata om hur islam borde förbjudas som ideologi i Sverige. En av undertecknade invände naturligtvis dels att vi har lagstadgad religionsfrihet och att det i juridisk mening inte inte går att förbjuda människor att fritt välja sin livsåskådning av den enkla anledningen att det inte går att lagstifta om tankar (i en demokrati). I lite upprört tillstånd konstaterades i sammanhanget att den som inte är beredd att stå upp för den lagstadgade religionsfriheten, den som inte är beredd att respektera lagen, kanske inte är lämpad att vara nämndeman och utgöra garant för att lagen, så som den ser ut, följs.

Vi har båda alltid ansett att nämndemannasystemet är problematiskt. Det handlar trots allt om att ickekvalificerade människor ska avgöra andra människors framtid utifrån en lag de kanske inte alltid känner till. Det är ett tungt och ansvarsfullt uppdrag som bör tas på stort allvar och skötas med ödmjukhet både av partierna som utser nämndemän och av de som får dessa förtroendeuppdrag. Samtidigt visar ett av exemplen ovan att det inte bara är nämndemännen som kan ha förutfattade meningar och döma utifrån dem, även en domare med lång juridisk utbildning kan ställa sig helt ignorant inför rättssäkerhetsaspekten av en rättegång.

Yttranden om hur ”typiskt svensk” och ”löjlig” lagstiftningen och rättssäkerheten är duggar tyvärr tätt bland nämndemän. Flera gånger har vi hört och sett hur nämndemän har svårt att separera utövandet av sin dömande makt utifrån hur lagen ser ut och sina egna idéer om hur de tycker att lagen BORDE se ut.

De saker vi upplevt, som utövare av den juridiska makten, i svenskt rättsväsendes innersta kärna och under de få månader vi hittills varit på insidan, är en tydlig fingervisning. Om nämndemannasystemet ska behållas måste det reformeras. Ett stort ansvar ligger på partierna. Det är helt grundläggande att nämndemän har en demokratisk grundsyn och är beredda att göra sitt bästa för att lägga sina personliga värderingar utanför rättssalen. Samtidigt ser vi att även domarkåren behöver en uppsträckning gällande just detta.  Alla människor bär på fördomar och generaliseringar om de som inte är precis som vi själva, gissningsvis behöver de flesta av oss någon form av utbildning för att kunna hantera detta på ett rättssäkert sätt. Framförallt måste de som dömer vilja döma rättssäkert och sakligt.

/Ida Luther Näsholm, nämndekvinna (Vänsterpartiet Lidingö)
Jonas Lundgren, nämndeman (Vänsterpartiet Hässelby-Vällingby)

 

Debattartikeln publicerades, något kortad, i ETC den 25 feb 2015.

https://www.etc.se/debatt/namndeman-bor-ha-en-demokratisk-grundsyn

Uppdaterades: 27 feb 2015