I onsdags var vi ett par stycken från styrelsen som besökte ett seminarium i Haninge kulturhus om bostadsbygge. Arrangörer var ABF Södertörn, Vänsterpartiet Haninge och Socialdemokraterna i Haninge. Bland annat diskuterades hur man kan bygga bort den bostadsbrist som råder i Stockholm och andra större städer och hur man kan bygga billigt för unga och andra låginkomsttagare. En möjlig lösning som togs upp var att i större utsträckning söka och bevilja dispens från dagens byggnormer för att kunna bygga snabbt med något lägre standard, t ex på tillfälliga bygglov om 15 år för modulhus med begränsad besittningsrätt om 4 år (se t ex Snabba hus). En annan väg är att göra så som Göteborgs stad har gjort när man med hjälp av markanvisningstävlingar pressat sluthyran till de boende genom att erbjuda markanvisning och exploateringsavtal till den byggare som kunnat lämna den lägsta hyran. Enkelt kan tyckas. Som exempel nämndes Frihamnsprojektet och området på Guldmyntsgatan där man lyckas bygga bostäder med en hyra på 3000 kr respektive 5000 kr i månaden för ettor på 36kvm respektive tvåor på 60kvm helt enligt dagens byggnormer. En tredje möjlighet är att finansiera billiga hyresrätter genom att sälja dyra bostadsrätter i samma område och samtidigt motverka segregation, alternativt att blanda dyra och billiga hyresrätter i samma byggnad eller bostadsområde. Det går alltså om man vill och har rätt ambition.

Man konstaterade också att intresset för att bygga hyresrätter för bredare grupper (även höginkomsttagare alltså) tycks växa.  Främst då det är lönsamt att äga hyreshus, också för kommuner… 🙂

Det är (vi) politiker som måste tillgodose rätten till bostad, och om den politiska viljan att bygga bra och att bygga billigt för låginkomsttagare och unga så finns de tekniska lösningarna tillgängliga på marknaden. Främst handlar det om att bedriva en aktiv markpolitik, dvs att kommunen måste äga mark för att ha makten att välja och styra exploatörer (byggare) och ställa krav på vad som byggs och till vilken hyra. Byggandet måste utgå från bostadsförsörjningen och kommuninvånarnas behov, inte byggherrarnas.

Återstår att se vad som händer i vår kommun och vad majoriten beslutar att göra med Lidingöhem AB och bolagets fastigheter. Viktigt dock att komma ihåg att det är möjligt att bygga bort bostadsbristen, om man vill.

Lösningen är inte, som Mats Odell verkar föreslå i citatet ovan, att alla föräldrar ska köpa bostadsrätter till sina barn. Även han borde ha förstått att det inte är en genomförbar modell…

Uppdaterades: 12 okt 2015