Det låg lite så kallad polsk riksdag över måndagens budgetsammanträde i fullmäktige. Det var inte utan att man började undra över hur seriösa moderaterna egentligen är med sin arbetslinje när sammanträdet, som började kl 15.00 fortfarande höll på straxt före kl 01.00 på natten. Har de överhuvidtaget några jobb att gå till, eller är arbetslinjen bara till för andra, sådana människor som inte är invalda i parlamentariska organ? Vilken vanlig förvärvsarbetare som går upp vid fem-sextiden på morgonen orkar hålla sig vaken och koncentrera sig på viktiga beslut in på småtimmarna, och vilken arbetsgivare vill ha in en sådan anställd dagen därpå? Är kommunfullmälktige bara till för rika pensionärer eller människor som redan jobbar heltid hos något politiskt parti?

– Just att inte ta ansvar för att mötet ska kunna avslutas i tid utan istället gå upp i talarstolen gång efter annan bara för att man vill höra sin egen röst men utan att ha något av substans att säga känns direkt hånfullt mot oss som faktiskt lever efter den s k arbetslinjen och ska upp och jobba tidigt dagen därpå, säger Ida Luther Näsholm, Vänsterpartiets representant i fullmäktige. Jag och SD:s representant var några av de få som försökte ta ansvar för mötestekniken under sammanträdet – jag gick inte upp i talarstolen och malde på bara för att ta tiden i anspråk utan yttrade mig tydligt och kortfattat när jag hade egna yrkanden eller ville markera avståndstagande från majoritetens förslag, SD tyckte uppenbarligen att majoritetens budgetförslag var perfekt på alla sätt och yrkade bara bifall till förslaget, vilket jag i mötesteknisk mening är tacksam för. Tycker man att det vinnande förslaget är bra på alla sätt ska man inte stjäla andras tid genom att gå fram och upprepa det tjugo gånger under en kväll bara för att tillfredställa ett eget uppmärksamhetsbehov.

Vänsterpartiet ville, utöver majoritetens förslag, tillföra ytterligare 46 milj kronor till verksamhet för Lidingös invånare. Av dessa skulle 17,5 milj gå till bra kommunala skolor i varje stadsdel och till förskolan, 22,5 milj till äldreomsorgen, 1,7 milj till förebyggande arbete inom socialtjänsten, 1,7 milj till kultur och fritid samt 2 milj för ökad trafiksäkerhet och tillgänglighet på ön. Mer konkret handlade det om budgetering för ökad personaltäthet och sänkta avgifter för måltider och korttidsboende, sänkta avgifter för familjerådgivning och kontaktfamilj, ökade medel till kvinnojourer, satsningar på Sagateatern, tjejers fritid och sänkta avgifter för barn och unga i simhall och musikskola.

– Det viktigaste för oss är att alla som vill eller behöver använda de här funktionerna har råd med det, framförallt ska inget barn stängas ute från kommunala aktiviteter på grund av föräldrarnas ekonomi. Boende på korttidsboende ska inte heller behöva ha dubbla boendekostnader, säger Ida Luther Näsholm. Våra satsningar innebär en skattesats på 18,95 kr, dvs 33 öre högre än i majoritetens budget. Det är en ganska liten höjning för en person som betalar skatt men ger ganska mycket verksamhet för pengarna. Vår skattesats är dessuom 42 öre lägre än skattesatsen 2005 vilket visar att det inte på något sätt är en omöjlig budget. Majoriteten hade gott kunnat rösta för vårt förslag, det är inte planekonomi vi föreslår.

Majoriteten ville även slå ihop socialnämnden med stöd- och omsorgsnämnden, gissningsvis för att spara pengar, vilket väckte protester i fullmäktige.

– Vi var flera partier som röstade för en återremiss, det är ansvarslöst att slå ihop två så viktiga nämnder utan att först utreda detta ordentligt, menar Ida Luther Näsholm. Man verkar varken ha utrett detta ordentligt internt i förvaltningarna eller MBL-förhandlat med facket.

Till oppositionsråd, den politiska funktion som ska granska majoritetens politik och komma med alternativa förslag, valdes en folkpartist.

– Det känns skevt att folkpartiet ska utgöra opposition till Moderaterna, Kristdemokraterna och Lidingöpartiet när Folkpartiet länge regerat tillsamman med moderaterna och alla fyra partierna bedriver samma högerpolitik, säger Ida Luther Näsholm. En oppositionsföreträdare ska rimligtvis väljas inom en verklig opposition, här hade en vänsterpartist, socialdemokrat, miljöpartist eller till och med centerpartist då centern på ön ofta är kritiska mot övriga borgerliga partier, legat närmre tillhands.

Även debatten kring de förtroendevaldas arvoden, partistöd och kanslistöd var hård. En del ersättningar sänktes kraftigt jämfört med tidigare mandatperioder.

– Majoriteten som alltid tjatar om att spara på skattebetalarnas pengar betalar tydligen gärna ut höga arvoden till sina egna politiker medan övriga partier får så lite ersättning att man inte har råd att granska majoriteten eller följa med i den politiska debatten, menar Ida Luther Näsholm. Om vanliga människor med arbete och verklighetsförankring ska kunna ha politiska uppdrag och bara arbeta med dem på kvällar och helger behövs en politisk sekreterare eller liknande i stadshuset som kan hjälpa till med uppgifter dagtid, alternativt ett så högt partistöd att de små partierna själva kan anställa en. Annars måste arvoden till enskilda politiker vara så höga att de kan gå ner i arbetstid för att kunna sköta sina uppdrag på ett bra sätt och ha råd med detta. Ingen vanlig anställd har råd att gå ner i arbetstid gratis. Nu fick vi små partier inget av detta.

– Lustigast av allt var att Kristdemokraternas kommunalråd, som betalat ut en extremt hög lön till sig själv och fullt ut lever på skattebetalarnas pengar tjatade om att vi måste spara på skattepengarna, säger Ida Luther Näsholm. Men det är tydligen bara vi andra som måste spara för han har kvar sin höga lön. Det börjar likna Sovjet, de högsta ledarna eller politikerna i kommunen ska ha väldigt bra betalt, och beslutar gärna om höga löner till sig själva samtidigt som de partier som ska granska makten ska tigas ihjäl genom så låga ersättningar och ekonomiskt stöd att de inte har råd att granska de som styr eller följa med i debatten och komma med alternativa förslag. Jag blev riktigt arg när samma människa gick upp i talarstolen och påstod att jag gärna spenderade ”andras” pengar på barn, kvinnor och äldre som behöver stöd – vad är det för dumheter?! Vi budgeterar inte med andras pengar utan med våra egna skattepengar, mina skattepengar. Vi vill gärna använda dem till viktig verksamhet. Han verkade tro att han är den enda i kommunen som betalar skatt. Det är ju jag och alla vi andra som betalar hans lön!

 

 

 

Uppdaterades: 17 dec 2014