Vänsterpartiet Lidingö

Gemensam reservation om Lidingöhem

Liberalerna,  Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har i kommunstyrelsen gått ihop om en gemensam reservation mot majoriteten i frågan om försäljning av Lidingöhem, stadens bostadsbolag:

 

Majoriteten och Centerpartiet anser att frågan om Lidingöhem är så komplex att den inte ska avgöras i en folkomröstning. Trots den mycket komplicerade skattetekniska lösningen som M, LP, KD och C tagit fram för att stycka bolaget och komma åt kassan har vi förtroende för lidingöborna och anser att det förslaget mycket väl ställas mot en utveckling av bolaget i en folkomröstning. Istället kör majoriteten och Centern över lidingöborna och tillåter inte lidingöborna att folkomrösta om Lidingöhem. Nu säljs närmare 150 bostäder och bolaget töms på 658 mkr trots att drygt 4700 lidingöbor har krävt en folkomröstning. Varför vågar inte M, LP, KD och C låta lidingöborna avgöra om deras förslag verkligen är det bästa?

 

Bostadskrisen är värre än någonsin men de styrande politikerna på Lidingö väljer att sälja bostäder och använda pengarna i Lidingöhem till allt annat men inte till att bygga bostäder. Det behövs fler bostäder med rimliga hyror på Lidingö, bostäder som Lidingöhem har både mark och pengar att bygga för. Vi kan få bostäder med rimliga hyror som dessutom är en mycket god investering. Att behålla och utveckla Lidingöhem är alternativet till majoritetens och centerns förslag, något som lidingöborna har krävt att få ta ställning till i en folkomröstning.

 

Den styrande majoriteten och Centern hävdar att argumenten för att ha ett kommunalt ägt bostadsföretag faller utifrån ny lagstiftning som säger att allmännyttiga bolag ska verka under marknadsmässiga principer. De hänvisar också till utredningen om Lidingöhem som visade att bolaget i nuläget, efter försäljningen av ett stort bestånd i Högsätra och Gångsätra, är en liten aktör på Lidingös bostadsmarknad. Den retoriken syftar bara till att legitimera deras avsikt att tömma Lidingöhems välfyllda kassa, något som lidingöborna inte kände till vid valet 2014.

Öppet opinionsmöte om bostäderna!

affisch bostäder

 

Tragiskt och defensivt beslut från majoriteten att banta ner Lidingöhem till ett minimum, och ett stort svek mot alla de som köar för en hyresrätt på ön! Den utredning majoriteten beställde visar tydligt att staden bör utveckla Lidingöhem genom att bygga och köpa hus. Inte sälja. Lidingöhem är den enda aktören som staden råder över. Genom ägardirektiv kan staden se till att Lidingöhem använder sitt stora kapital för bostadsbyggande, och att det sker med ambitionen att bygga så att hyrorna kan hållas nere. Majoritetens uttalande att ett allmännyttigt bostadsföretag inte kan ha lägre hyror eller bygga billigt är rent nonsens. Andra kommuner kan, varför inte Lidingö? Det handlar om politisk vilja. Och de fyra partier som nu kommit överens visar tyvärr att de inte bryr sig om behovet av hyresrätter folk har råd att bo i.

Lidingöhem har tillgodosett merparten av stadens bostadssociala åtagande trots sin litenhet. För att klara dagens och morgondagens behov behöver Lidingöhem växa. Genom att sälja ytterligare delar av Lidingöhems bestånd bäddar majoriteten för en bostadssocial katastrof.

Att med tunna argument köra över så många Lidingöbors önskemål om en folkomröstning om Lidingöhem visar på en rädsla för demokratiskt inflytande från Lidingöborna.

Välkommen på öppet möte om bostadssituationen den 16 juni!

God jul och gott nytt år!

Julfika

Vänsterpartiet Lidingö vill önska alla medlemmar, sympatisörer och andra intressenter en god jul och ett gott nytt år! Vi hörs och ses igen i januari.

Våra månadsmöten under 2016 kommer att äga rum kl 18 torsdagar före kommunfullmäktiges sammanträden (som alltid är på måndagar), dvs

21 januari, 18 februari, 17 mars, 21 april, 26 maj, 16 juni, (25 aug), 22 sept, 20 okt, 24 nov och 15 dec.

Mötena hålls på olika platser på ön beroende på vilka ärenden vi ska behandla och hur många vi blir – hör därför gärna av dig till någon av våra kontaktpersoner (se Kontakt) när du vill besöka oss, om du inte redan finns med på vår adresslista!

 

(Detalj ur foto från föreningens julfika – lussekatter, glögg och pepparkakor samsas med politiska dokument!)

 

 

(V)år budget!

Nedan finner du en länk till vårt budgetförslag för 2016. Vi har denna gång valt att göra en temabudget där fokus ligger på barn och unga och deras behov. Förra gången vi tog fram en temabudget var vårt huvudfokus feminism (jämställdhet) och utsatta kvinnor. Ladda gärna ner dokumentet och läs om hur Lidingö skulle se ut om Vänsterpartiet hade makten!

(v) budget 2016 (Word)

”För det vet ju alla vad människor med det efternamnet sysslar med.”

StockholmsTR

 

Så hände det i Stockholms tingsrätt igen. Jag har ju tidigare, utifrån mina egna erfarenheter som nämndeman (förtroendevald domare), skrivit en artikel om hur både nämndemän och juristdomare dömer efter fördomar hur vi inte är lika inför lagen i vår lokala domstol Stockholms tingsrätt och hade helst sluppit skriva om det igen. Naivt måste jag erkänna att jag är lite förvånad över problemets omfattning och över att återigen stöta på så uppenbart olämpliga juristdomare i rätten. 

Rättens ordförande, en tillförordnad (pensionerad?) rådman meddelar högt under överläggningen efter förmiddagens förhandling att för honom räcker det (för en fällande dom?) att den tilltalade frivilligt umgåtts med en människa ur släkten Xxxxxxx under dagen för det påstådda brottet. ”För det vet ju alla vad människor med det efternamnet sysslar med.” När jag påpekar olämpligheten i att föra den här typen av resonemang i rätten hävdar han med en 4-årings indignation att det ”visst har relevans för målet”. Han fortsätter högljutt sitt resonemang även sedan målet ropats på och den tilltalade och häktesvakter mfl släpps in i salen och hör vad han säger. På tal om objektiva avgöranden alltså. 

Behöver det sägas att han då redan försökt ropa på målet minst tre gånger för att avkunna en egen dom utan att först höra hur övriga domare vill rösta eller förklara hur han själv kommit fram till sitt (eget) avgörande och bara ytterst, ytterst motvilligt under protest samt först vid upprepade påtryckningar delat med sig av fakta i målet till övriga domare? Men det är klart, om man frångår hela omedelbarhetsprincipen och hittar på domen själv i hissen på väg ner till salen så behöver man inte bekymra sig om oväsentligheter som fakta i målet eller att gå igenom dessa med sina kollegor. Det räcker att bläddra i pappren och hitta ett efternamn man inte gillar för att komma fram till ett avgörande.

 

/Ida Luther Näsholm

 

Bostadsbygge – man kan om man vill!

b6  b12

I onsdags var vi ett par stycken från styrelsen som besökte ett seminarium i Haninge kulturhus om bostadsbygge. Arrangörer var ABF Södertörn, Vänsterpartiet Haninge och Socialdemokraterna i Haninge. Bland annat diskuterades hur man kan bygga bort den bostadsbrist som råder i Stockholm och andra större städer och hur man kan bygga billigt för unga och andra låginkomsttagare. En möjlig lösning som togs upp var att i större utsträckning söka och bevilja dispens från dagens byggnormer för att kunna bygga snabbt med något lägre standard, t ex på tillfälliga bygglov om 15 år för modulhus med begränsad besittningsrätt om 4 år (se t ex Snabba hus). En annan väg är att göra så som Göteborgs stad har gjort när man med hjälp av markanvisningstävlingar pressat sluthyran till de boende genom att erbjuda markanvisning och exploateringsavtal till den byggare som kunnat lämna den lägsta hyran. Enkelt kan tyckas. Som exempel nämndes Frihamnsprojektet och området på Guldmyntsgatan där man lyckas bygga bostäder med en hyra på 3000 kr respektive 5000 kr i månaden för ettor på 36kvm respektive tvåor på 60kvm helt enligt dagens byggnormer. En tredje möjlighet är att finansiera billiga hyresrätter genom att sälja dyra bostadsrätter i samma område och samtidigt motverka segregation, alternativt att blanda dyra och billiga hyresrätter i samma byggnad eller bostadsområde. Det går alltså om man vill och har rätt ambition.

Man konstaterade också att intresset för att bygga hyresrätter för bredare grupper (även höginkomsttagare alltså) tycks växa.  Främst då det är lönsamt att äga hyreshus, också för kommuner… 🙂

Det är (vi) politiker som måste tillgodose rätten till bostad, och om den politiska viljan att bygga bra och att bygga billigt för låginkomsttagare och unga så finns de tekniska lösningarna tillgängliga på marknaden. Främst handlar det om att bedriva en aktiv markpolitik, dvs att kommunen måste äga mark för att ha makten att välja och styra exploatörer (byggare) och ställa krav på vad som byggs och till vilken hyra. Byggandet måste utgå från bostadsförsörjningen och kommuninvånarnas behov, inte byggherrarnas.

Återstår att se vad som händer i vår kommun och vad majoriten beslutar att göra med Lidingöhem AB och bolagets fastigheter. Viktigt dock att komma ihåg att det är möjligt att bygga bort bostadsbristen, om man vill.

Lösningen är inte, som Mats Odell verkar föreslå i citatet ovan, att alla föräldrar ska köpa bostadsrätter till sina barn. Även han borde ha förstått att det inte är en genomförbar modell…

Skicka in förslag till budgeten!

b1

Nu pågår arbetet med att ta fram stadens budget för 2016. Vi tar gärna emot förslag och synpunkter på vad Vänsterpartiets budgetförslag bör innehålla. Skicka ett mejl med dina idéer till någon av våra kontaktpersoner (se Kontakt) så tar vi upp dessa för diskussion!

Ställ krav på länder som Rumänien att utrota fattigdomen

Tidigare i veckan (23:e sept) visade Uppdrag granskning andra delen av sitt reportage om de så kallade EU-migranterna (människor som lever under fattigdomsgränsen men är unionsmedborgare). Man kunde bland annat se hur de ockuperade sommarstugor och markfastigheter för att de saknade någon annanstans att bo under sin (tillfälliga?) vistelse i Sverige. En horribel situation naturligtvis, både för fastighetsägaren och de bostadslösa migranterna. Just detta problem visar sig svår att komma åt med svensk lagstiftning bland annat då kronofogden behöver korrekta personnummer på samtliga inblandade för att kunna genomföra avhysning och handräckning, något fastighetsägaren eller bostadsinnehavaren normalt saknar när okända människor ockuperar sommarstugan. Socialtjänsten och migrationsverket har även den EU-rättsliga lagstiftningen eller den så kallade tremånadersregeln att förhålla sig till. Regeln innebär att unionsmedborgare får uppehålla sig i annat unionsland för att turista eller söka jobb upp till tre månader utan särskilt uppehållstillstånd om denne kan försörja sig själv under denna den. Det är alltså inte tillåtet att belasta socialtjänst och liknande under sin tid som turist/tillfällig besökare. Uppdrag granskning har i föregående avsnitt tagit upp en möjlig orsak till de falska förespeglingar fattiga eller bostadslösa unionsmedborgare har om att Sverige ska kunna lösa deras problem och erbjuda dem bostad och jobb; de juridiska felbedömningar Göteborgs stad gjorde avseende de åtta familjer som faktiskt fick lägenhet och försörjningsstöd precis i början innan man satt sig in i problematiken med den fria rörligheten.

 

Orsaken till att situationen inte kan lösas med svensk lagstiftning är också att den i grunden är ett unionsproblem. Detta var också vad en del av oss som var kritiska till EU-projektet från början varnade för: det kommer inte att fungera i praktiken och i större skala. EU-projektet med fri rörlighet för människor, kapital och arbetskraft hade kanske inte varit en särskilt bra idé ens om det hade fungerat som man tänkt sig. Man kan nu konstatera att EU-projektet inte ens fungerar så ”väl” som det var tänkt, vilket möjligen är en ännu sämre idé. Förutom problemet med lönedumpning inom bland annat byggbranschen (minns ”go home”-reaktionen) så står vi nu inför det som då lite cyniskt kallades social turism i allt större skala samtidigt som vi saknar alla juridiska eller inhemska politiska verktyg för att lösa detta. Lösningen kan aldrig vara borgerlig välgörenhet där vi delar ut mat eller duschmöjlheter på torget och understödjer en tiggerikultur eller ett låtsas-välfärdssystem byggt på tacksamhet och privata bidrag. Tvärtom. Om våra länder ska ha ett unionssamarbete (EU) så måste detta vara på lika villkor mellan länderna, och unionsinvånare från olika länder måste befinna sig på samma socioekonomiska nivå för att den fria rörligheten ska fungera som den är tänkt. För att den inte ska innebära lönedumpning, tillbakagång av arbetstagares rättigheter och social turism. Här måste länder som Sverige och övriga liknande unionsmedlemmar ställa krav på att alla berörda länder löser sina fattigdomsproblem nationellt; genom social reform, annan resursfördelning/höjda skatter, bättre nationalekonomisk organisering eller vad som nu krävs i respektive land. Att skicka runt fattiga/utsatta människor mellan olika länder baserat på uppehållstillstånd under tre månader i respektive land är ingen hållbar lösning. Problemet måste lösas mer långsiktigt än så.

 

Det är inte heller rasbiologiska idéer, fobi för vissa kulturer eller främlingsfientlighet som ligger bakom ställningstaganden om att Sverige ”inte kan hjälpa” i någon större utsträckning, utan en enkel nationalekonomisk beräkning. Om man tar Rumänien som exempel så är det ett land med omkring 20 miljoner invånare. Ungefär 2 miljoner eller 10 procent av befolkningen beräknas leva under fattigdomsgränsen. Halva landets befolkning lever i så kallad materiell fattigdom. Det är mellan 2 och 10 miljoner människor som kan tänkas vilja söka sig till andra trevligare unionsländer för att få ett bättre liv. Ska dessa fördelas mellan Stockholm, Göteborg och Malmö? Vad tänker man sig händer med Rumäniens framtid om alla som kan och för tillfället behöver tar sig därifrån? Var det tanken med den fria rörligheten?

 

Inkomstskatten i Rumänien ligger kring 16 procent vilket betyder att de som kan bidra till samhället inte gör det, i vart fall inte ekonomiskt eller för att utrota fattigdomen. Socialt bistånd ges idag med omkring 10 procent av tidigare inkomst vilket betyder att den som tidigare haft en vanlig rumänsk lön på 5000 SEK får omkring 500 SEK att leva på varje månad vid arbetslöshet. Är det det bästa vi som unionskollegor kan kräva av Rumäniens makthavare i deras ansvar över fattigdom, social turism och lönedumpning? Är det Rumäniens recept på samarbete och lojalitet inom unionen EU?

En manifestation i solidaritet

Som en av föreningens medlemmar sa när duggregnet började falla från himlen; man jobbar bättre i motvind! 1 maj blev mulet men kamratligt. Vi var flera från föreningen som deltog i ”firandet”, eller kampen, om man vill.

1m1 1m2

Förberedelser och tal på Medborgarplatsen.

 

1m3 1m4

Strax efter avmarsch. Kulturvänsterns sektion i tåget. En av de boende på Folkungagatan markerade sitt deltagande genom att hänga ut ett rött tyg i fönstret.

 

1m5 1m6

På väg ner mot Slussen.

 

1m7 1m8

”Var ska vi bo? Där ska vi bo! Ockupera slottets 800 rum!” Traditionella slagord och ramsor hördes från ungdomsförbundets sektion när tåget var i höjd med Stockholms slott.

 

1m9

Blåsorkestern avslutade utanför Handelsbanken. Även här hördes klassiska ramsor rimmade på bankens namn.

 

 

 

 

 

1 maj 2015; fler jobb och bättre välfärd

Att få försörja sig själv, genom ett legalt arbete med en lön som går att leva på, ska vara en rättighet för alla vuxna människor. Vi är ett av få partier som på allvar står upp för den rätten då nästan all annan politik eller nationalekonomisk struktur bygger på att en del av oss ska vara arbetslösa längst ner i pyramiden och kunna pressa löner och produktionskostnader neråt, i storkapitalets tjänst. Det är inte ekonomisk tillväxt som bygger ett samhälle utan människovärde och välfärd, och det är inte den s k tillväxten i sig som bygger välfärd utan sättet att fördela resurserna. Framförallt; vinster i välfärden, utbetalningar från skattebetalarna till utländska riskkapitalister, skapar ingen välfärd för oss här.

Gå med oss i årets 1 maj-demonstration och ta ställning, stå upp för rätten till arbete och för den svenska välfärdsmodellen! Bara tillsammans kan vi ställa krav.

 

 

bild 1maj

1 2 3 18